Erik Hassle, Kafé 44, 21/09/10
"Jag frågade min mamma innan jag skulle hit, och hon sa att det skulle vara lika stort som ett vardagsrum... Ja och det är det ju!"
Nej Hassles mamma hade rätt, stort var det inte, men mycket mysigare än många andra ställen, och man kunde inte direkt klaga på att man inte kommer nära artisten. Själv stod jag längst fram i mitten, mitt framför Hassle, och var nära att bli knockad i huvudet med mickstativet x antal gånger.
Och under "Back to bed" satte han sig ner och sjöng rakt mot mig. Ganska häftig känsla, även om jag som är rätt blyg av mig hade svårt med att hålla ögonkontakt. Allt blev så otroligt nära.
"Och musiken då?" undrar ni. Ja, musiken var precis så där härligt popig och känsloladdad som bara Hassle kan få till den, och dagen till ära var den dessutom kompad med ett fantastiskt trumspel av den otroligt duktiga trummisen Joakim Wallin som spelade så att svetten rann.
Erik bjöd även på två alldeles nya låtar som hette (om jag inte minns fel) "If it takes all night" och "Last rider", riktigt bra låtar båda två, även om jag tyckte bäst om den sistnämnda. Båda två starkare än nya singeln "Standing where you left me", i alla fall om ni frågar mig.
Konserten avslutades med "The thanks I get", som är en av mina personliga favoriter, och efteråt vandrade man ut svettig och glad i den kyliga septemberluften efter en otroligt lyckad kväll.
/Lisa
Kommentarer
Trackback
