Recension: "Owls" - Carl Norén

Idag fick jag chansen att höra Carl Noréns soloalbum "Owls" för första gången. En minst sagt spännande upplevelse.
Ni som hört honom framföra materialet live kanske förväntar er lågmälda gitarr-låtar med en och annan violin... Jag kan bara säga glöm det!
De från början lugna och lite svårmodiga låtarna har nu letat sig in i studion där de smyckats ut till kommersiella pop-låtar. Ibland får man intrycket av att Carl, precis som ett barn, grävt lite för djupt i mammas garderob efter den ultimata utklädningsoutfiten, stundtals blir det kanske lite väl mycket av det goda.
Det känns som att han vill så mycket, men det når inte riktigt ända ut.

Det råder inga tvivel på att Carl Norén är musikalisk, men det känns nästan som om han har prestationsångest, som om han vill visa upp alla sina talanger på en gång. Det blir lite rörigt. Lite mycket.
Kanske hade det inte gjort så mycket om han lämnat låtarna lite mer avskalade? Så som han gjort med spåret "Sprited away".
Missförstå mig inte nu, det är inte dåligt, verkligen inte. Det är popigt, och glatt, och det är definitivt ett album som kommer att växa med tiden.
Stråkarna är otroligt vackra och effektfulla, texterna söta och längtande och du måste nästan le lite när du lyssnar.
Det ska bli spännande att se hur han lägger upp det live och i övrigt kan jag bara önska honom lycka till.

Albumet släpps den 23:e februari, men du kan förhandsboka det här redan nu. Jag kan även tipsa om att första singeln "The Anger" går att köpa vinyl på både Record Hunter och Bengans.

Kommentarer
Postat av: Aja

Jag tror man kommer att vänja sig vid de nya versionerna precis som man vant sig vid the Anger och Going out tonight, jag älskar dem nu men det tog ett tag att vänja sig.

2011-01-21 @ 15:39:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0