Oh, sweetheart.
Det är så lätt att hamna där man minst hade tänkt sig
Do you dance under the stars? While I go out and party with my pain .
Där nere står bänken där vi satt, kvällen när vi vart ihop. Funderar på att bära iväg den och glömma bort.
I'm gonna keep catching that butterfly
But now you're here, brighten my northern sky.
Let's take a chance and fly away somewhere alone.
The blues are still blue.
Paupers Field
all I want for christmas is new year's day
Why am I having this dance and why aren't you?
twist and scream and shout for the boys in the band
No more tears tonight
Här har ni iaf ett klipp från Musikhjälpen när Carl framför låten:
If I die now I'm so glad that I have met you
When We Were 10
Okej, datumet är spikat. Viktorious första singel, When We Were 10, släpps 29 Oktober.
Här under hittar ni en länk till Viktorious nya hemsida på Sony Music. Där finns också en teaser till albumet som kommer släppas 2011.
http://viktorious.net/
Och för er som inte riktigt kan få nog av Victor, här får ni två intervjuer från P3 Star:
/Alice
“I Am Hope”
Nu börjar det hända grejer kring yngsta brodern Norén. Som ni kanske hört tidigare ska Victor dra igång en solokarriär under namnet Viktorious. Men idag kan ni för första gången hitta honom, som Viktorious, på facebook om ni följer den här länken.
Storebror Kalle (vars solokarriär vi skrivit en del om här på bloggen) sa på P3 Live Session förra veckan att hans eget och Victors soloprojekt kommer vara helt olika varnadra. Detta ser ut att stämma med tanke på att det står angivet "Genre: Elektro/Pop" på Viktorious nya fansida på facebook. Men vi här på Musica De La Santa väntar med spänning på att få höra någonting från Victor, vilket jag tror att det finns många andra som också gör. Och jag har faktiskt fått lite information om att vi inte kommer behöva vänta speciellt länge. Så håll era ögon och öron öppna!
/Alice
Såhär säger Victor själv om sitt soloprojekt:
“Let‘s run away again, just like we did when we were 10.”
När jag växte upp var popstjärnor som superhjältar. Michael Jackson var Batman. Madonna var Catwoman. Mick Jagger var Hulken. Beatles var en gammal serietidning om Turtles från 60-talet.
Overkliga. Odödliga. Större än livet.
Jag älskade mina superhjältar.
Genom rockposer, läderjackor, blod, svett och turnéer med Sugarplum Fairy har jag alltid haft i mitt bakhuvud att en dag skapa min egen superhjälte. Jag ville kliva ur mig själv. Bli någon annan. Ända sedan jag var tio år har jag haft en dröm om att bli Viktorious.
Jag har saknat mina superhjältar. De har blivit alldeles för verkliga. Jag vill inte veta vad de gör på Twitter och sina bloggar. Jag vill inte kunna ta på dem.
Jag vill inte att någon ska påstå att mina hjältar är precis som du och jag. De ska vara mer än du och jag. Det är därför de är mina hjältar.
Till skillnad från vad många tror har jag alltid älskat den moderna popmusiken. När jag varit på klubbar runt om i världen har det alltid varit den som har fått mig att dansa mest. Mer än Rolling Stones och Beatles. Jag ville uppnå samma känsla med min egen musik.
För två år sedan började jag forma Viktorious. Jag ville utmana mig själv musikaliskt, så jag slängde gitarren och använda datorn som mitt enda instrument. Det öppnade en helt ny värld för mig.
Jag började resa runt i världen och jobba med producenter som jag älskade.
Istället för att sitta hemma med gitarren och klinka ville jag slänga mig själv rätt in i hetluften. När jag kom in i studion på morgonen visste jag att på en dag skulle jag ha en färdig låt. Inga långa rep, inga demos, utan bara direkt och spontan popmusik. Här och nu.
“Video Killed The Radio Star” med The Buggles var den första låten som spelades på MTV. "Internet Killed The Popstar” borde ha varit den första låten som lades upp på Youtube.
Men det finns hopp. Kärleken till popmusiken är hopp. Lady Gaga är hopp. Zlatan är hopp. 10-talet är hopp.
“I Am Hope” var den första låten jag skrev till Viktorious.
And I think that I just fell in love with you.
Sitting on a cloud up in my tree, lately
Imorgon är det NRJ In The Park på Gröna Lund. Och jag måste säga att det är riktigt tråkiga artister. Förutom ett enda band som gör det hela ganska intressant. Johnossi. Och eftersom jag lyckade missa dem på både Peace&Love och på Mosebacke nu i sommar så tänker jag befinna mig på Grönan imorgon enbart för deras skull. Så ikväll laddar jag upp med dessa:
Johnossi – Roscoe - Johnossi – Bed on Fire - Johnossi – Dead End 
Bilder från Rockfoto.
Någon annan som tänker ta sig dit?
/Alice
Where were you when I was falling?
© Musicadelasanta.blogg.se
Obliq – The Loneliest Figure, Obliq – Solo
Jag ramlade in på en spelning med det här bandet av en slump när jag var i Göteborg. Och tyckte om det jag hörde. Speciellt låtarna jag länkade till här ovan.
Så nu tycker jag helt enkelt att även ni borde spana in dem lite.
Klicka här Obliq, här Obliq och här Obliq.
/Alice
The Shy Lads
/Alice
