Musica de la santa

Som en svart vålnad intog hon scenen bland rök- och ljuseffekter till tonerna av "Jerome" (se ovan),  så självsäkert att man fick känslan av att hon var född på scenen.

"Det finns artister och så finns det artister" viskar jag till mitt sällskap för kvällen när tonerna till "Sadness is a blessing" klingat ut, och gör en snabb jämföring med förbandet, som förvisso var duktiga men som saknade all scennärvaro.

Lykke Li är verkligen artist i ordets fulla bemärkelse, hon äger scenen - men också publiken. Och ska vi leta besvikelser från kvällen så är nog publiken den största... Bjuds man på en show som denna så krävs det lite mer av en, så är det bara. Kanske är det så att vi svenskar är så ovana med sådana här framträdanden att vi förblir stumma av beundran? Det skulle inte förvåna mig, gårdagen är i vilket fall en dag värd att minnas.

Låtlistan från igår (mer eller mindre): 2/5 -11 [Lykke Li]

/Lisa